Men visst finns några saker som skiljer de båda ostarna åt. Korna som ger mjölk till Grana Padano tillåts äta både färskt gräs och ensilage, alltså gräs som konserverats genom syrning. I Grana Padano får ostmästaren också tillsätta konserveringsmedlet Lysozym – ett naturligt enzym från äggvita som hindrar osten från att jäsa under lagringen. Grana Padano görs på avgräddad mjölk vilket gör att osten har en något lägre fetthalt.

Grana Padano mognar lite snabbare än Parmigiano Reggiano. Den får därför börja säljas efter 9 månaders lagring istället för 12. Större än så är inte skillnaderna, rent tekniskt.

Och i praktiken då, hur smakar de? Vilken är godast?

Prova själv, och låt ditt smaksinne välja!

På Zeta.nu använder vi cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli så god som möjligt. Läs mer här.